”Mycket sorglig dom mot svenskarna”

Marin Schibbye och Johan Persson lär få tillbringa lång tid i det beryktade Kalityfängelset.

Foto: Lars Perhson

22 december 2011 kl 22:40, uppdaterad: 23 december 2011 kl 07:00

Värdighet, hygien och motion - tre nyckelord som de fängslade svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson haft sedan första dagen de fängslades. Nyckelorden gäller även många månader framöver i Kalityfängelset, 20 km utanför den etiopiska huvudstadens centrum.

Efter det chockartade domslutet i onsdags - som innebär att svenskarna den 27 december döms till minst elva års fängelse - väntar en strategisk bedömning om de ska söka benådning eller överklaga domslutet. De flesta initierade tror att benådning innebär största chansen att komma ut relativt fort.

För Martin Schibbye och Johan Persson väntar säkert, under alla omständigheter, många månader till i det beryktade Kalityfängelset. Eftersom inga journalister tillåts komma in har vi bara sett det från utsidan: Höga murar med taggtråd, innanför tio zoner med vardera omkring 1 000 fångar. I varje zon finns fem baracker och svenskarna är placerade i zon sex.

– Där talar man redan om ”The Swedish Embassy” och det är Martin och Johans säng. Där finns sjukvårdsmateriel och tabletter och pojkarna delar också med sig av sin mat till de som behöver mest, ofta några som är sjuka, säger Martins mamma Karin Schibbye.

Svenskarna är privilegierade eftersom de varje dag får lunch från en restaurang mittemot fängelset. Efter frukost med te och en skiva vitt bröd är det nödvändigt med ett bra mål mat för att behålla fysiken. Martin och Johan har också varit noga med att hålla dagliga rutiner, vilket bland annat innebär fysisk träning varje dag. På minimal yta – omgivna av hundratals medfångar - kör de armhävningar, situps och hoppar rep.

– Martin säger att motionen ska hålla kroppen frisk och så tar han franskalektioner av en annan fånge för att hålla hjärnan i gång. Men ett stort problem är att det är så otroligt trångt, Martin har liknat det vid att vara på en rockkonsert, säger hustrun Linnea.

Trångt är det också att sova. Efter att den första tiden ha sovit på jordgolvet har de nu ”avancerat” i fångsystemet och fått tillgång till en säng.

– De ligger skaföttes och inte sked, säger Linnea med ett lätt skratt, som så här dagen efter chockdomslutet fortfarande håller humöret uppe.

– Om Martin och Johan klarar det så ska vi också klara det, säger Linnea och teckenspråket under rättegångarna har visat på ett starkt ömsesidigt stöd mellan de dömda och deras anhöriga.

Motionen är alltså viktig, liksom hygienen. I baracken finns bara två toaletter och en dusch - trots att svenskarna vill duscha efter varje träningspass verkar det inte vara något problem. Schibbye och Persson har lyckats undvika bli snaggade och fått behålla sina långa hår tack vare att de alltid är nytvättade.

En del saker kan de dock inte göra så mycket åt. Martin Schibbye vaknade en natt av att ha en stor fet råtta i håret och det har också kommit in ormar i sovsalen.

Det tredje nyckelordet värdighet tycks de också klara. Mamma Karin berättar att Schibbye och Persson har fått en hög status:

– I fängelset bedöms man inte efter sitt brott utan för vem man är som människa. Martin och Johan har alltid delat med sig av de som de har och är hyggliga svenskar, därför klarar de sig, säger mamma Karin.

Första tiden fick de dock ”beskydd” av en intagen med hög status som är gift med en svenska. Men nu klarar de sig alltså bra på egen hand och har till och med en egen ”familj”.

– Martin kallar gruppen för sin familj. Det är fem, sex ytterligare intagna som de har mycket bra kontakt med och enligt Martin är det en hel del skratt inom familjen, berättar Linnea.

Det största problemet är den höga ljudnivån från apparater som ständigt står på och skrik från intagna som mår dåligt eller fått stryk i slagsmål. Lysrören i taket som aldrig släcks sliter också på nerverna.

Alla intagna måste sitta stilla och lyssna när regeringen har något budskap på nyhetssändningen. Och de intagna ställs upp på led varje morgon och kväll oavsett väder och räknas in. Saknas någon tvingas de ut på gården för ny räkning.

Den hårda domen kom som en överraskning även för etiopiska journalister. Salomon Gezichen chefredaktör på Addis Admas, en veckotidning med 37 000 i upplaga, tillhör de förvånade.

– Utländska journalister har tidigare utvisats eller högst fått tre, fyra dagar i häkte. Fallet med svenskarna är därför något nytt, men vi har också en ny sträng terroristlagstiftning, säger Salomon och berättar om den risk för att tvingas stänga tidningen och rädslan för att bli arresterad som finns hos alla journalister som arbetar för privata tidningar.

– Svenskarnas dom är mycket sorglig och jag ser ingen ljus framtid för journalister i det här landet på många år, säger han.

Läs mer: Journalister dömda för terrorbrott