Vårdnadshavarnas rätt och skyldighet att fatta beslut som rör barnet är en viktig grundprincip som bygger på övertygelsen att ett barns föräldrar är de som är bäst lämpade att ta hand om barnet och se till barnets bästa. När ett barn har två vårdnadshavare, ska dessa utöva sina rättigheter och skyldigheter i förhållande till barnet tillsammans. Oftast kommer föräldrarna överens om beslut som är viktiga för barnen. Barnrättsorganisationer och vårdgivare har dock påtalat att barn i vissa fall inte får tillgång till hälso- och sjukvård och vissa sociala insatser som barnet har behov av på grund av att vårdnadshavarna inte är ense. Anledningen till oenigheten kan vara att det finns misstankar om våld i familjen eller en svår konflikt mellan föräldrarna efter en separation. I sådana situationer är det viktigt att samhället ger familjen stöd och ser till att barnet snabbt får den hjälp som han eller hon behöver.

I promemorian föreslås det därför att psykiatrisk eller psykologisk utredning eller behandling samt vissa insatser enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska få ges till barnet om det krävs med hänsyn till barnets bästa trots att endast en av vårdnadshavarna har samtyckt till det. Det handlar om fall där en vårdnadshavare och personal inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten bedömer att barnet behöver hjälp, till exempel genom behandling på BUP, men där den andra vårdnadshavaren säger nej.

Det föreslås att socialnämnden ges befogenhet att pröva om insatsen krävs med hänsyn till barnets bästa.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.