|
|
 |
|
 |
Главная » 2010 » Июнь » 2 » Allt stöd till Ship to Gaza
10:52 Allt stöd till Ship to Gaza |
Allt stöd till Ship to Gaza
2010-05-26
 – Jag hoppas att vi kan sätta tryck på omvärlden att agera, säger Henry
Ascher som reser med Ship to Gaza.
Henry Ascher, barnläkare från Göteborg och känd medlem i Kommunistiska
Partiet, är en av de svenska deltagare som kommer att färdas med Ship to
Gazas fartyg Sofia för att bryta Israels blockad.
Proletären möter honom på Landvetters flygplats
tidigt på lördagmorgonen. Härifrån ska han, via Frankfurt och Aten,
resa till Cypern för att mönstra på Sofia.
Det är månader av
förberedelsearbete som nu är i hamn, och Henry Ascher är redan nöjd
över hur Ship to Gaza lyft Palestinasolidariteten.
– Ship to
Gaza är redan en stor framgång, det är professionellt drivet och det
har varit ett omfattande basarbete, där inte minst många ungdomar varit
aktiva.
• Vilka förväntningar har du på resan?
–
Jag hoppas att vi kan få omvärlden att få upp ögonen för den orättvisa
blockad som Gazas befolkning lider av sedan flera år, och att vi kan
sätta tryck på andra länder att agera.
Henry Ascher påpekar att
55 procent av Gazas befolkning är under 18 år, vilket innebär att
majoriteten av innevånarna inte hade rösträtt när det terrorstämplade
Hamas i fria och demokratiska val kom till makten. Ändå drabbas de av
den kollektiva bestraffning som inte bara Israel, utan också EU och
USA, utsätter innevånarna i Gaza för.
– Det är obegripligt hur det här kan tillåtas ske, säger Henry Ascher upprört.
Henry
Ascher har varit aktiv i solidaritets-arbetet för Palestina sedan
1970-talet. Inte minst var han en av många läkare som deltog när
Kommunistiska Partiet på 1970- och 80-talen bemannade
sjukvårdsstationer i palestinska flyktingläger i Libanon. Men Gaza har
han ännu inte haft möjlighet att besöka.
– Jag hoppas verkligen
att vi kommer in. Inte minst ser jag fram emot planerade möten med
palestinska barnläkare, och att besöka Tamerinstitutet, det
barnbokscenter som fick Astrid Lindgrens minnespris.
Resan till
Gaza riskerar dessvärre att bli allt annat än en lugn seglats, då den
Israeliska regeringen hotat att stoppa fartygskonvojen, med militärt
våld om det anses nödvändigt.
• Är du orolig för er säkerhet?
–
För femton år sedan hade jag inte varit det, men nu agerar Israel så
arrogant mot omvärlden att de inte drar sig för att hota och angripa en
konvoj som består av 100-tals parlamentariker, journalister och
författare från flera olika länder.
Henry Ascher menar att hoten från den Israeliska regeringen borde få omvärlden att reagera.
– Om Israels armé angriper oss är det ju en ren krigshandling.
När
vi skiljs åt och önskar lycka till vid säkerhetskontrollen är Henry
Ascher, hoten från Israel till trots, ändå förväntansfull.
– Bara att vi åker iväg är en stor framgång för Palestinasolidariteten, säger Henry Ascher till avsked.
Wictor Johansson
Proletären nr 21, 2010
Henry Ascher, skriver resedagbok direkt från Ship to Gaza. Här publiceras del 2.
24 maj, Aten
Sov gott och
länge men fram emot morgonen en ganska orolig och drömrik sömn.
Fascinerande hur det undermedvetna bearbetar allt som händer.
Går
upp och duschar och undrar när jag ska duscha nästa gång. Antagligen
åker vi ikväll om man hunnit lasta färdigt. Blir bjuden på en härlig
frukost med grekisk sallad, fetaost och stekt ägg. Skriver dagbok och
försöker se lite vad som händer i diskussionen i Sverige. Både Staffan
Granér
(http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/22/vart-mal-ar-att-hava-blockaden)
och Edda Manga
(http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/21/ship-to-gaza-ar-inget-jippo)
har skrivit bra inlägg på Newsmill.
Efter lunch kommer besked om
att båten går imorgon 08.30. Plötsligen finns det tid över. Jag
bestämmer mig för att koppla av och vara vanlig turist under några
timmar. Jag tar metron till Monastirakis, vandrar runt på torget och
fortsätter runt marknaden till Thisio och in i parken runt lämningarna
efter Agoran. Det är en otrolig blandning av grönska, blommor och
fågelsång runt de fantastiska gamla ruinerna. Hittar vallmo, nerium och
hör näktergalen. Och överallt ser man Akropolis på sin höga klippa.
Fortsätter sedan upp mot parlamentet som omringades och nästan intogs
för bara några veckor sedan. Jag fortsatte nedför Stadiou, bankgatan,
som jag passerade med bil igår, och tittar på klotter, sönderslagna
fönster, reparationer och alla blommor utanför den utbrända banken.
Fortsätter till universitetet där jag tar metron tillbaka. Ägnar mig
sedan åt att försöka skicka bilder. Hoppas jag lyckades…
Skönt med en dag för att ladda och ta det lite lugnt.
Lägger mig med beskedet att avgången inte är förrän kl 10. Kan sova lite längre.
25 maj
Vaknar
strax före åtta. Tar en dusch och undrar när det blir möjlighet nästa
gång. Frukost med tomat, timjan, olivolja, fetaost, kokt ägg, bröd,
kaffe och ett glas mjölk. D går till jobbet, dottern har redan gått
till skolan för sitt prov. Tar avsked av E och åker taxi till båten i
Pireus. Trafiken går långsamt på Pireus smala gator men jag är framme
tio i tio.
Båten är fint smyckad med flaggor och banderoller.
Den heter Sfendoni som betyder The Arrow, pilen. Ny avgångstid
annonseras till kl 12 GMT. Det senare får jag förklarat betyder Greek
Maybe Time.
Igår sände TV4 två olika inslag som man kan se på
http://www.nyhetskanalen.se/1.1651149/2010/05/24/fornodenheter_skippas_till_gaza
. Stefan Berg berättar att den progressiva israeliska tidningen
Ha’aretz idag på ledarplats kräver lättnader i blockaden mot Gaza
http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/taking-gaza-seriously-1.292075
. Det är ju verkligen et stort framsteg.
Övriga svenskar som ska
med denna båt anländer: Ulf Carnesund från Broderskap, Amil Sarsour och
Kim Aguayo. Ordnar medicinerna tillsammans med en palestinsk ortoped
som bor i Grekland och som också ska följa med. Sedan blir det en
väntan som blir allt längre. Tar en kaffe på det närliggande caféet,
kollar e-posten via det trådlösa nätverket där, handal lite
förnödenheter på en supermarket, äter lunch på caféet och kollar mer
e-post. Vi hör att Sofia är på väg. Vår bår går betydligt snabbare så
vi kan starta senare. Så lyfter vi ut allt bagage från båten till kajen
för att lyfta ombord det en och en igen, detta som en
säkerhetskontroll.
Vid 16.30-tiden avgår båten men bara för
att åka ett par hundra meter längst ut på piren. Där tar det igen tid.
Passkontroll ska göras och det visar sig att vi är för många på båten.
Några greker som inte var föranmälda måste gå av. Det blir en del
diskussioner om jag förstår det rätt. Passkontrollen drar ut ordentligt
på tiden. Men till sist, till sist kastar vi loss klockan 20.45 lokal
tid!
Resan ut från Pireus är makalöst vacker i solnedgången.
Speglingarna från en nästan full måne glimrar i sjön. Stjärnorna tänds
och det svalnar av. Efter en stund hittar jag Jamil. Han sitter och ler
och är lycklig. Ship to Gaza är på väg. Jag ser genom honom hur viktigt
detta måste vara för en palestinier.
Det är primitiva
förhållanden på båten. Vi är drygt 50 personer, alltför få toaletter
och alltså inga duschmöjligheter. Det finns 25 kojplatser. Vi får undan
bagage så att man kan lägga ut madrasser på golvet. Själv ligger jag på
en av sofforna i Antons sovsäck (tack Anton för lånet!) med mitt
sidenlakan från Hanoi, öronproppar och den uppblåsbara kudden jag tack
och lov köpte på Landvetter.
26 maj
Vaknar
strax före 7 och inser att jag faktiskt sovit förvånansvärt bra! Det är
en otroligt vacker morgon. Långt borta anar man en ö med höga berg i
dimman. Vi närmar oss och går alldeles intill ön som heter Amorgos och
är känd från 80-talsfilmen Deep Blue som spelades in där. Bergen stupar
brant och lite ogästvänligt i vattnet. Det är verkligen vackert. Havet
är djupt och alldeles blått.
TV4 sänder direkt via satellit till
Nyhetsmorgon. Sedan frukost med kaffe. Dagen fortsätter med spännande
samtal och mycket sol. P1-morgon sände en debatt. De ringde mig igår
kväll och frågade om jag ville vara med. Det var ju lite osäkert med
mobiltäckningen och de hörde inte av sig. Idag får jag SMS om att Dror
var med istället. Ämnet skulle vara om inte Ship to Gaza bara är en
provokation? Jag undrar vem som formulerat frågan och vilken position
den personen tar? För en Gazabo måste denna fråga vara mycket märklig.
Men de kanske inte räknas…
Jag minns ett tillfälle för flera år
sedan då jag var inbjuden att prata i Betlehemskyrkan i Göteborg. Jag
visste inte att det fanns väldigt skarpa motsättningar inom kyrkan om
Israel-Palestinakonflikten. Jag berättade om livet under ockupation och
effekterna av murbygget genom att förlägga muren och ockupationen till
Göteborg. Efteråt bad en man om ordet.
”Om jag skulle riskera
att sprängas av bomber på spårvagnen skulle jag vara glad om det fanns
en mur i Göteborg”, sa han. Innan jag hann tänka ut något att säga
svarade en ung kvinna.
”När du säger att du skulle vara glad över en mur, Vilken sida av muren tänker du dig att du befinner dig på då??”
Jag
skämdes nästan över hennes svar. Det är ju alltid så självklart att vi
alltid är på rätt sida. Alltid! Det är liksom förutsättningen, det är
också så jag oftast tänker rent reflexmässigt.
Senare intervjuas
jag av TV4, först direkt via satellit i en nyhetssändning., sedan i
Nyhetskanalen Sändningen avbryts då båten rullar till och man tappar
kontakten med satelliten. Sedan blir det en längre intervju som ska
klippas och skickas med satellit. Kim och Ulf intervjuas på liknande
sätt.
Kim berättar under intervjun att hon nyligen var i Chile.
Hon föddes och bodde där tills hon var 9 år. Vid besöket såg hon en
utställning om stödet till Chile efter kuppen och hur mycket det
betydde för människor. Bl.a. fanns material från Chilekommittén. Denna
erfarenhet hade stärkt hennes beslutsamhet att följa med Ship to Gaza
och betydelsen av aktionen för Gazas befolkning.
Jag stod
bredvid och lyssnade på intervjun med Kim och mindes den jättelika
demonstrationen mot tennismatchen i Båstad mellan Sverige och Chile
efter kuppen. Vi fick rapporter om hur människor som såg mathen på
kaféerna i Chile jublade då de hörde talkörerna tränga igenom.
Det betydde något den gången. Och det gör det nu också.
Jag
pratar med G som berättar om tidigare försök att bryta blockaden. Han
berättar om tio tillfällen, jag vet inte om det finns fler.
De
första fyra, från 2008, lyckades komma igenom. Själv var G med på en av
de förstas två båtarna som tog sig igenom och som välkomnades av
tusentals Gazabor. Efter Israels krig mot Gaza 2008-9 har man inte
kommit igenom. En båt blev rammad, två har stoppats och två har tagits
över och passagerarna greps, misshandlades eller deporterades. En av
båtarna var libysk och en libanesisk.
Båtresan är otroligt
vacker. Havet är djupblått och olika öar dyker upp i fjärran och
passerar. ”Dolphins” ropar någon och så ser vi några delfiner som leker
sig förbi båten en liten stund. Dagen är lugn och avslappnad och ger
utrymme för samtal med några av de många spännande människor som finns
ombord. Ska återkomma till det. Plötsligen hinner vi ikapp Sofia, den
”svenska” lastbåten som går betydligt långsammare. Vi saktar ned och
lägger oss nära. Dror står i fören och spelar på sin saxofon. Alla står
på däck och hejar, hurrar och vinkar. Så ökar vi farten och fortsätter
till Rhodos.
På kvällen kommer vi fram. Rhodos är omgärdad av en
gammal mur och man ser en massa kastell och slott. Vi blir körda till
ett hotell. Ulf Carnesund och jag bestämmer oss för att dela ett rum.
Jag tvättar och tar en fantastiskt efterlängtad dusch. Vi blir erbjudna
en sightseeingtur och trots att det är frestande tackar vi nej för att
äta, gå till ett internetcafé för att skicka e-post, dagbok och bilder.
Det visar sig att internetcaféet är Kafé Kringlan, ett inte så exotiskt
svenskt internetkafé och restaurang. De har livespelning och det går
knappt att göra internetärenden oc definitivt inte att Skypa. Undrar
när vi nästa gång kommer åt internet. Mailar dagbok och lite bilder.
Henry Ascher, ombord på Ship to Gaza
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2411&Itemid=1
|
|
Категория: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER |
Просмотров: 961 |
Добавил: manniskoratts
| Рейтинг: 0.0/0 |
|
 |
Copyright MyCorp © 2024 |
 |
|
|
