Människorättsorganisationer
Offentliga organisationer
Öppet brev
 Jag, Karimova Ziedahon Nigmazhanovna, medborgare i Uzbekistan, anlände till Sverige den 22 mars 2007 med mina två döttrar, Musayeva Zilola född 960415 och Musayeva Kamola född 970505.
Anledningen till min flykt till Sverige var försvinnande av min man Musayev Dilshod och de trakasserier från de statliga myndigheter som följde hans försvinnande. De ofta förekommande kallelse till förhör hos polisen oroade både mig och mina barn. I den situation som uppstod, fruktade jag för min och mina barns del och blev tvungen att lämna mitt land Uzbekistan. Jag var mycket orolig för det som kunde hända med mina barn. Jag tänkte att om de fängslar mig, eller om jag försvinner precis som min man gjorde, vem tar hand om mina barn.
Kort efter min ankomst till Sverige, träffade jag ordföranden för Förbundet av Internationella Människorättsaktivister Muhiddinov Kurbanov. Vid utredning av min situation i Sverige och i sökande av en lösning för den, vi Kurbanov och jag kom närmare varandra. Den 8 december 2007, gifte vi oss enligt vår religion. Den 26 oktober 2008 fick vi tillsammans en flicka. Den 19 december 2008 registrerade vi vårt äktenskap enligt svensk lag. Vår dotter, Rayhan Kurbanova, fick PUT i Sverige samt personligt nummer. Min äldsta dotter lider av en allvarlig psykiskt sjukdom, av den anledning, de är tre lärare som deltar i hennes utbildning. Skolläkare kontinuerligt kontrollerar min dotter. Även psykiater kontrollerar också hennes psykiska tillstånd. Hon klarar inte att ta sig till skolan själv, därför måste jag följa med henne dit, och jag måste också hämta henne hem efter lektionerna.
Den 9 december 2009 blev jag kallad till den lokala polisen i Hällefors och blev uppmanad att lämna Sverige. Jag fick veta, att om jag lämnar Sverige frivilligt och på egen hand så kan jag gå resa tillbaka senare utan problem. Om jag blir utvisad, kan jag inte komma tillbaka till Sverige tidigare än två år.
Jag meddelade polisen, att jag inte kan återvända till Uzbekistan, på grund av att jag blir förföljd och trakasserad i mitt land, och om jag vistas i Uzbekistans hamnar jag i fängelse. Det är ingen hemlighet att i dagens Uzbekistan troende muslimer förföljs både för utövande av sin religion och bärande av religiösa kläder. Jag observerar religiösa ceremonier och bär huvudduk, liksom mina döttrar.
På grund av all ovan beskriven situation, appellerade jag till Svensk Migration med begäran att ompröva beslut i mitt fall. Detta vägrades mig. Jag ber alla som kan, att hjälpa mig i denna situation.
|
