Från Uzbekistan till Kramfors

Lutfi Yuldasheva har mycket att berätta om sitt hemland Uzbekistan. Hon talar om bristen på yttrandefrihet, om fängslandet av oppositionsledare och den fattigdom som råder i landet. Foto:Veronica Landström

I Uzbekistan arbetade Lutfi som forskare. Genom sitt arbete fick hon möjlighet att resa till Baltikum. Där observerade hon hur människorna levde och kom också i kontakt med politiskt aktiva.

Väl hemma började Lutfi själv aktivera sig inom politiken, oppositionspartiet Birlik.

- Jag blev aktiv ledare för kvinnoförbundet, Tomaris, berättar Lutfi. Våra krav var arbete, bra lön och utbildning för våra ungdomar. Vi krävde också att våra söner skulle göra sin värnplikt i hemlandet. Det var många mödrar som fick hem sina barn i kista. Dödade i ett krig i en annan sovjetrepublik.

Vid torget i staden Andijan pågick en lugn protest av barn, fruar och mödrar. De ville ha sina fäder, makar och söner frisläppta.

Lutfi passerar kvinnorna och barnen och pratar lite vilket rapporterades till säkerhetspolisen.

Något som gjorde att hon tvingades fly. Från april 2005 till juli 2006 var hon på flykt innan hon landade i Kramfors.

Men för släkten som är kvar i Uzbekistan blev inte livet lättare bara för att Lutfi Yuldasheva, regimkritisk oppositionsledare, nu är kramforsbo.

- Genom mitt politiska engagemang straffas de även nu. De får inte arbete på grund av att jag flytt.

I Kramfors slipper Lutfi Yuldasheva vara rädd för att organisera och opponera sig. Här är hon medlem i både Röda Korset och Socialdemokraterna. Men hon saknar ändå sitt hemland.

- Uzbeker är ett mycket vänligt folk, säger hon. Hos oss är alltid dörren öppen för våra vänner.



VERONICA LANDSTRÖM


Webbredaktör
MADELENE HOLMGREN
070-650 31 67