Mobilaffär får hård kritik Telias försäljning av del i Coscom i Uzbekistan ett indirekt stöd för Karimovs regim

Samtidigt som TeliaSonera drar ned i Sverige och Finland expanderar bolaget snabbt österut. ­Telejätten, där svenska staten äger 37,3 procent av aktierna, är hel- och delägare i teleoperatörer i en rad länder i Centralasien.

Ifjol köpte TeliaSonera amerikanska MCT för 1,8 miljarder kronor och fick då kontrollen över fyra eurasiska telebolag, bland annat Coscom, den tredje största mobil­operatören i Uzbekistan. Men investeringen är kontroversiell.

–Det är den värsta regimen i hela Centralasien, den är grym och håller folket i ett hårt grepp, säger Sveriges ambassadör Hans Olsson.

Uzbekistan styrs med järnhand av landets diktator, president ­Islam Karimov och hans familj. Karimov har suttit vid makten i sedan 1989.

Enligt en rapport från 2006 från Utrikesdepartementet har respekten för mänskliga rättig­heter brister på många områden i Uzbekistan.

Varken president – eller parla­mentsval har kunnat betraktas som fria eller rättvisa, och rättsväsendet verkar i praktiken vara underställt den politiska makten, skriver UD och konstaterar att: ”Det rapporteras regelbundet om tortyr i häkten och fängelser”.

Relationerna till omvärlden är nedfrusna sedan i maj 2005 då uzbekiska regeringsstyrkor sköt mot demonstranter i staden ­Andizjan och dödade minst 187 människor.

I slutet av januari annonserade TeliaSonera att bolaget sålt 26 procent av Coscom till en ­lokal partner för 200 miljoner kronor. I utbyte fick TeliaSonera dess­utom licenser och frekvens­utrymme. Partnern fick i samband med affären en option på att sälja tillbaka andelen till Telia ­Sonera efter 31 december 2009.

Enligt TeliaSonera rör det sig om ett uzbekiskt investerings­bolag, Takilant, som drivs av ­lokala affärsmän. SvD Näringsliv har talat med ett stort antal personer med god insyn i hur affärer görs i Uzbekistan och de ger en annan bild: den verkliga partnern är president Karimov och hans familj.

–Man kan vara helt övertygad om att presidenten och hans ­familj har ett direkt finansiellt ­inflytande över bolaget. Det finns ingen aktivitet i Uzbekistan av den storleken som är oberoende, säger Jonathan Liebenau, forskare och Uzbekistankännare vid ansedda London School of Economics.

Leonid Konik, chefredaktör på Comnews, ett ryskt medie- och konsultföretag som bevakar telekombranschen i de forna Sovjetländerna, håller med.

–Det råder ingen tvekan om att presidenten är inblandad. ­Det finns inget sätt att driva ett framgångsrikt företag utan att han ­eller någon i hans familj får del av pengarna, säger han.

På direkt fråga säger vd Lars ­Nyberg att han inte kan veta om TeliaSonera i praktiken gjort en affär med Islam Karimov.

–De här bolagen är oftast privat­ägda. Även om jag vet vem som är den formelle ägaren vet jag inte vem som är förmånstagare i nästa led.

Är det viktigt att veta?

–Jag vet inte, kanske. Det har jag inte funderat på. Det viktiga är att Telia Sonera agerar på ett bra sätt i relation till de etiska regler vi har. Jag kan inte känna mig säker på vad våra partners gör. Kan jag inte leva med det ska jag inte vara i de här länderna, men då ska jag inte vara i hälften av länderna på jordklotet.

Jonathan Liebenau tvivlar på att TeliaSonera inte skulle känna till att president Karimov är den slutliga motparten.

–Det går inte att göra seriösa affärer i Uzbekistan utan att förstå det.

Han menar att TeliaSonera indirekt stöttar regimen.

–Den här typen av affärer hjälper Karimov att finansiera sitt styre och hålla sig fast vid makten.

Svetlana Savitskaya, på antikorruptionsorganisationen Transparency International, är kritisk.

–Jag skulle tänka mig för mycket, mycket noga innan jag gjorde affärer i Uzbekistan. Risken att inte få tillbaka sin investering är stor och dessutom innebär det ett stöd till det politiska systemet, säger hon.